Write Your Self

Alla har vi någonting att berätta, alla bär vi på någonting inom oss. Själv bär jag, nu ganska påtagligt, någonting inom mig – nämligen ett barn. Och det skriver jag om, varje dag, för mig själv – om hur det är att gå i väntans tider. Jag skriver för att det är skönt att få ner tankar och känslor på papper. Men jag bär också på en önskan om att få utveckla min skrivverksamhet. Därför har jag under våren genomgått Write Your Selfs utbildning med inriktning traumaanpassat skrivande och är nu certifierad vägledare enligt deras metod. Man behöver nödvändigtvis inte ha ett stort trauma bakom sig för att ta del av den här metoden. Det kan handla om en mindre sorg eller att man på något vis har något inom sig som man behöver få ur sig.

Write Your Self. Skriv dig själv. Vem är du och var i livet befinner du dig just nu? Vad skulle du vilja utforska mer hos dig själv? Från nutid eller dåtid? Kanske spola tillbaka några år? Många år? Skriva om vem du var, vem du är? Eller om framtiden, vem du vill bli?

Jag tror på skrivandet som läkande kraft och att man genom att skriva kan närma sig djupare tankar och känslor som man kanske inte ens vet om att man har inom sig. Det kan vara så att man behöver professionellt stöd också, genom samtal med psykolog eller terapeut. Men man kan börja med att utforska genom att skriva. Själv har jag alltid haft skrivandet som terapi och är glad över att nu vara en av Write Your Selfs skrivvägledare. Jag kommer gärna att hjälpa och vägleda dig i ditt skrivande!

Min vision är att anordna kurser fram över, men först ska jag föda ett barn. Fram till dess skriver jag vidare och jag svarar på mejl och frågor i den utsträckning jag hinner. Så har du funderingar kring Write Your Self eller hur du kan komma igång med eller utveckla ditt skrivande är du välkommen att höra av dig.

Till sist vill jag önskar er alla en härlig sommar, och ta hand om varandra i dessa tider!

Kram Louise

Vill du läsa mer om Write Your Self kan du göra det här: Write Your Self

Louise Write Your Self

Foto: Magnus Lersten

Att skriva dagbok

Om väder och vind, om känslor och tillstånd eller om aktiviteter och möten. Dagboksskrivandet kan variera och se olika ut. Från person till person, från dag till dag. En del skriver för att minnas, en del för att få ur sig tankar, en del för att bli publicerade. Om dagboken som litterär form pratade de i Babel i söndags (26/4) och uppenbarligen har man olika syn på formen. Varför vill man läsa någon annans dagbok? Varför vill man att någon annan ska läsa ens egen dagbok? Har även i dagarna sett på dokumentärserien om Tage Erlander (SVT Play), som skrev dagbok under hela sin regeringstid. Serien bygger till stor del på dessa dagböcker och kan varmt rekommenderas.

Måste man som känd person vara införstådd med att ens dagliga skrivande kan bli uppmärksammat efter ens liv, om man inte själv valt att offentliggöra det innan man dör? Men om man inte är en känd person, behöver man oroa sig då? Borde man ha lås på sina dagböcker?

Jag minns min första dagbok, den doftade parfym och hade ett litet hänglås. Jag hittade på små hemligheter som egentligen inte fanns bara för att ha en anledning att låsa den. Jag var inte gammal då, kanske sex–sju år. Sedan dess har jag skrivit och haft böcker i olika färger och former. Innehållet har varierat – från de unga årens oskyldiga påhitt till tonårens olyckliga kärleksöden och nu i vuxen ålder om den bitterljuva verkligheten. Jag vet inte hur många skrivböcker jag har förbrukat, men det är många. Jag skriver några sidor varje dag så det har blivit en del. Mycket upprepning är det, vilken borde vara dödstrist läsning för någon utomstående. Jag skulle inte komma på tanken att vilja publicera mina dagböcker, men däremot är de bra inspirationsmaterial till andra texter. Jag kan även gå tillbaka till mitt yngre jag och påminnas om vem jag var då. Pinsamt stundvis, men samtidigt roligt. Jag både skrattar och gråter när jag läser om mitt förflutna. Det är i alla fall häftigt att kunna möta sig själv i dåtiden och minnas hur man tänkte och kände då, vad man önskade och drömde om och att i dag kunna reflektera över hur det blev.

Att skriva dagbok har hjälpt mig i många svåra stunder. Skrivandet har fungerat som terapi för mig, vilket jag tror att det gör för många, medvetet eller omedvetet. Men dagboken kan även vara tidsdokument, som innehåller viktiga datum och händelser. Det finns olika syften med att skriva dagbok. Vad är ditt syfte? Varför skriver du dagbok, om du skriver dagbok? Om du inte skriver dagbok, varför inte? Jag tror att alla skulle må bra av att skriva av sig en stund varje dag, om det så bara är om väderleken. Införskaffa en skrivbok som du gillar, kanske inbunden med fint tyg. Använd en penna som är skön att hålla i. Det är aldrig för sent att komma igång med skrivandet. För dig själv, för ditt framtida jag, för dina barn eller barnbarn. Eller varför inte för hela världen?

När jag har skrivit klart det här inlägget ska jag gå ut och ta en promenad. Solen skiner och fåglarna kvittrar. Det är den tredje maj 2020 och det är en oviss tid vi lever i med corona och allt vad det innebär, men idag väljer jag att se livet från den ljusa sidan…

dagböcker

Dagböcker från den senaste tiden.

Att skriva om sorg och saknad

I dag har jag varit vid graven, jag har varit där och tänt ett ljus. Inför hans födelsedag, inför Allhelgonahelgen. Det är det vackraste med mörkret – alla ljus som lyser upp. Ljus för dem som inte lever längre, ljus för dem vi ändå tänker på, ljus för dem vi saknar.

Sorg och saknad är något som vi inte pratar så mycket om, det glöms lätt bort i vardagen då andra sysslor tar över. Men det är viktigt att ge sig tid för reflektion – reflektera över livet som vi lever och liv som inte längre levs. Att skriva kan vara ett bra sätt för att bearbeta dessa tankar. Skriva ner och se orden framför sig. Jag har alltid skrivit, både i lättare stunder och i svårare stunder, och av någon anledning blir det ofta bättre texter när jag skriver om smärta – utifrån hjärtat. Det är texter som jag inte visar upp för andra, eller så är det det på sikt. Om man vill skriva om något som berör, som kan vara känsligt, är ett råd att inte förhasta. Låt bläcket torka. Att skriva för hand är ett annat tips. Och att andas.

När jag inte bodde i närheten av graven och beklagade mig över att inte kunna tända ett ljus sa min mamma till mig att det inte spelar någon roll var jag är, utan att jag kan tänka och sörja lika bra var jag än är. Så jag tände ett ljus i lägenheten där jag då satt i min ensamhet, satt där och stirrade in i lågan en lång stund. Sedan började jag att skriva. Det var inte min första text och inte min sista, men jag minns den väl.

Så. Trevlig Allhelgonahelg. Tänd ett ljus var du än befinner dig, ge dig själv en stund för tankar och reflektion. Kanske får du också inspiration till att skriva!

Ljus Allhelgona Sorg Saknad

Tänd ett ljus och skriv

I går tände jag ett ljus i regnet, det var mörkt och lågan slocknade. Jag råkade trycka till locket så att det blev snett och svårt att sätta på. Men tillslut fick jag fart på lågan och locket på plats. Med kalla händer satte jag ner ljuset bredvid ett annat ljus. Det var någon mer som hade varit där och tänkt.

Hela kyrkogården var upplyst av tankar och kärlek. Värme i kylan. Jag har dock inte varje år kunnat åka till den specifika platsen, eftersom jag har bott på olika ställen, varit för långt ifrån. Har då tänt ett ljus någon annanstans, på en annan gård eller hemma för mig själv. Man tänker lika bra var man än är. Jag har skrivit också. Det har varit mitt sätt att bearbeta. Minnen blir ord och orden blir minnen. Så ett tips till dig som i dag känner att du bor för långt bort men ändå vill tända ett ljus – tänd ett ljus för dig själv och skriv. Skriv ner några rader eller några ord. Kanske blir det flera sidor. Själv ska jag fortsätta att skriva, vilket passar bra en sådan här grå och stilla dag. Alla helgons dag.

Ett skrivande och berättande år

Jag vill summera det här året genom att skriva en liten text. Mitt 2017 har handlat mycket om just skrivande – och berättande. Fick i början på året projektmedel från Karlstads kommun, som jag nu har förbrukat med goda resultat. Vad jag skulle göra var en förstudie hur man kan starta och bedriva berättarverksamhet. Det har vi gjort på bland annat Kronparkens bibliotek, där vi haft berättarafton varje onsdag under hösten, i projektet Kultur på lika villkor (KRP Kultur). Jag har även varit med i Skaparverkstan i bibliotekshuset i Karlstad, där jag haft fokus på skrivande ihop med befintlig verksamhet: färg, form, film och funktion. Hoppas såklart få fortsätta jobba med detta och att jag lyckats inspirera fler att skriva och berätta. Har även haft kurser i kreativt skrivande på Folkuniversitetet och ser fram emot fortsättningskurser till våren. Jag har i dessa olika sammanhang fått läsa många olika texter, av både stora och små skribenter, alla berättelser unika och spännande på sina sätt. Det har gett mig inspiration att skriva själv och trots mycket jobb har jag ändå lyckats få lite tid till mitt eget skrivprojekt. Kanske att det en dag blir klart, kanske ett nyårslöfte inför 2018? Tror dock inte att man ska lova för mycket, men bra att ha ett mål. Ett annat mål är att bli klar med min skrivpedagogutbildning.

Ett år kan gå fort men det kan hinna hända väldigt mycket. En sak som är säker är att det inte alltid blir som man tänkt sig. Vi (jag och min andra hälft) ändrade plötsligt riktning från att ha varit på väg att flytta till ett nyproducerat radhus i staden till att istället flytta till ett hus på landet. Vi är nu mitt uppe i renoveringsprojekt och kommer så att vara även under nästkommande år, men ett mål (delmål) är att vara klara till nästa jul. Julen handlar mycket om att få i ordning och ha allt nästintill perfekt med julstämningen uppe i hundratio procent, men det är inte värt att stressa ihjäl sig. Julen är mer än så; att umgås med sina vänner och familj, att äta gott och bara vara. Ge sig tid till sådant man inte hinner annars, kanske läsa en bok eller skriva på ett eget skrivprojekt.

Jag vill önska alla en god jul och ett gott nytt år med en tankeställare: Ta dig tid och fundera över vad du vill med ditt nya år, men utan att lova för mycket. Det ska vara rimligt och gå att uppnå utan allt för höga krav. Man kan sätta delmål också!

vinter hemma