Ett år

Ett år fyllde han i går. För ett år sedan föddes han, vår Lille V. Det är ett år som har gått fort och samtidigt känns det så länge sedan.

Tiden – året – ett år.

Vad är det med ett år? Att man säger att det har gått ett år. Man pratar ofta om ett år när någon har dött – om ett sorgeår – att man behöver ett år på sig för att gå igenom alla dagar. Man har inte sörjt klart efter ett år, men man har överlevt. 

Sorg och glädje ligger nära varandra. Att få och att mista. Att få något innebär att man kan mista det. 

Jag har aldrig varit så full av glädje som när vi fick V, och jag försöker att påminna mig om glädjen varje dag, men kan samtidigt vara orolig. För att någonting kan hända. Från det ögonblicket då jag fick reda på att jag var gravid har jag varit både glad och orolig.

Han har nu levt ett år. Det har gått ett helt år, och så mycket som har hänt. Både med honom och med mig. Tack vare skrivandet kan jag gå tillbaka till alla dagar och minnas. Minnas dagen då han föddes, dagen efter och alla andra dagar. Ett år. 

Jag har parallellt med de senaste dagarna läst vad jag skrev för ett år sedan. Vi väntade och väntade. Vi väntade på att han skulle komma. Ingen visste, ingen kunde veta. Det bara hände när det hände.

Ingen förlossning är den andra lik, men så unik. För mig och för alla andra. Jag kommer aldrig att glömma, jag kommer alltid att minnas. De fysiska såren har bleknat men jag minns fortfarande väldigt väl hur jag kände och tänkte. Kanske för att jag kan gå tillbaka till min dagbok och läsa. 

För ett år sedan var vi kvar på BB. Han var helt ny. Ny för världen, ny för oss, ny för alla. Nu är han given, men man får inte ta någon eller något helt för givet. Därför försöker jag verkligen att tänka på varje dag som en egen och unik dag, som aldrig kommer åter. Och jag skriver i min dagbok.

Ett år. Vi har levt tillsammans i ett år. 

Grattis till oss! 

För ett år sedan.

Drömsommarjobbet

De var drygt femtio som sökte, ett tjugotal som fick komma på intervju och tio som fick en plats. Så kul att så många ungdomar i Värmland vill skriva och så kul att det är första året med inriktning skrivande på Drömsommarjobbet. (Drömsommarjobbet drivs av Region Värmland)

Jag har jobbat för att skrivande borde finnas med som inriktning på Drömsommarjobbet i flera år så när jag fick frågan om att vara handledare kunde jag såklart inte tacka nej. Jag har sedan jag fick frågan tidigare i år funderat på upplägget och har jobbat med det under lång tid. Vi har fokus på kreativt och skönlitterärt skrivande med många mindre skrivövningar och ett längre skrivprojekt som de ska skriva på under hela perioden. Vi kommer att få besök av författare och andra verksamma inom litteraturområdet, de kommer att få tips och råd och mycket inspiration. Det ska bli spännande att få följa de här tio ungdomarna och se vad de kommer att producera under tidens gång. Något som jag tycker är viktigt och som jag kommer att betona är skrivprocessen. Att processen kanske är viktigare än målet – även om det är viktigt att nå ett mål också. Det kommer att bli fyra veckor hårt jobb för deltagarna, men roligt hoppas jag! De ska ägna sig åt skrivande sex timmar per dag i fyra veckor, men de kommer ju ha möjlighet att välja var de vill sitta och skriva – om de vill sitta ute om solen skiner eller inne om det regnar. Det bestämmer de själva. Jag kommer att styra till viss del, men det innebär även eget ansvar och självdisciplin. Att bli författare. Att jobba med skrivande. Och avslutningsvis kommer deras texter att tryckas upp i en bok.

Att få vara ledare för dessa ambitiösa skribenter är en ynnest. Det var så svårt att välja ut tio av alla de som sökte och som kom på intervju. Det är en stark grupp med deltagare som redan skriver väldigt bra. Förhoppningsvis kommer de att skriva ännu bättre, eller i alla fall ha utvecklat sitt skrivande och fått nya idéer, efter de här fyra veckorna. Det är ett drömsommarjobb för mig också. I fyra veckor. Sedan väntar semester för mig. Fem veckor semester då jag hoppas få tid till mitt eget skrivande, och förmodligen är jag full av energi då efter att ha avslutat Drömsommarjobbet med inriktning skrivande.

Så mycket mer tid att skriva än så här har jag inte just nu, men eftersom jag uppmanar mina deltagare att skriva dagbok/loggbok varje dag för att stämma av hur det går med skrivandet borde jag göra detsamma. Skriva lite varje dag om hur det går med mitt skrivande. Det är väl ett bra tips till alla som vill skriva. Så skriv, och skriv om skrivandet. Skriv i sommar. Skapa ditt eget drömsommarjobb!

Ett år som vi kommer att minnas

Jag bläddrar igenom mina dagböcker (eftersom jag fyller flera per år) och årets tema är nog väntan. Det började med att jag fick reda på att jag var gravid – en nio månader lång väntan på ett barn. Och så kom coronaviruset som ingen hade någon aning om hur länge det skulle hålla på. Vi fick börja arbeta hemifrån och hemarbetet övergick så småningom i semester. Det blev en helt okej sommar och vi kunde ses utomhus. Coronaviruset lugnade ner sig, men så kom hösten och en andra våg som befarat. Coronaviruset har ställt till det på många plan. Jag och min man var till exempel oroliga för att han inte skulle få följa med på förlossningen, men han höll sig frisk som tur var, och fick följa med. Vi fick dock inte lämna sjukhuset när vi väl hade kommit in. Det var en märklig känsla – att vara inlåst på ett sjukhus, där det för övrigt var väldigt tomt.

När vi var på förlossningen upplevde vi till viss del den underbemanning som det varit skriverier om. Som tur var gick vår förlossning bra, men när jag kom hem och hade återhämtat mig skrev jag en insändare som publicerades i våra regionala tidningar. Kanske bidrog min insändare tillsammans med andra inlägg i debatten till att det nu har skett vissa förändringar inom förlossningsvården. Att hyrläkare ska tas in kanske inte är den bästa lösningen enligt mig, men jag hoppas att det kommer avlasta personalen så att de känner att de kan göra ett bra arbete. Det är viktigt att vi har en fungerande förlossningsvård i länet. Det är viktigt att vi har en fungerande vård över huvud taget. Och efter det här året tror jag vi alla kan skriva under på det. All heder till alla inom sjukvården som har arbetat extrapass och vårdat coronapatienter och andra patienter.

Det har minst sagt varit ett speciellt år, då vi inte har kunnat umgås som vi brukar, inte resa som vi brukar, men förhoppningsvis kan det komma någonting gott ur det hela – att vi till exempel inte kommer att resa i onödan utan kan ha möten via nätet. Att minska resandet är ett sätt att bidra till ett bättre klimat. Tjugo tjugo har för övrigt varit det varmaste året hittills. Det regnar ute när jag skriver detta, på nyårsafton. Det ska ju vara kallt och snö nu. Så vi får inte glömma bort klimatfrågorna trots att coronapandemin har tagit stort utrymme under året.

En väntan var det även på vem som skulle bli president i USA. Det blev inte Donald Trump en gång till som tur var. Och med Joe Biden som ny president återansluter USA till Parisavtalet och han har lovat att satsa mer på klimatarbetet, vilket känns hoppfullt.

Tillbaka till min dagbok. Ibland har jag skrivit flera sidor, ibland bara några rader, ibland på morgonen, ibland på kvällen. Men jag har försökt att skriva varje dag. Och som avslut på mina dagliga texter har jag ritat ett hjärta – ett hjärta för att bli påmind om det som är bra. Genom att skriva har jag tagit mig igenom ytterligare ett år. Och trots coronapandemin och ett allt varmare klimat är tjugo tjugo det hittills bästa året i mitt liv, eftersom lille V föddes då.

Detta år kommer vi alla att minnas.
Ett tips för att minnas är att skriva, och glöm inte att påminna dig själv om det som är positivt!

Gott nytt år – och distanskramar!

Ett hjärta

Att skriva dagbok

Om väder och vind, om känslor och tillstånd eller om aktiviteter och möten. Dagboksskrivandet kan variera och se olika ut. Från person till person, från dag till dag. En del skriver för att minnas, en del för att få ur sig tankar, en del för att bli publicerade. Om dagboken som litterär form pratade de i Babel i söndags (26/4) och uppenbarligen har man olika syn på formen. Varför vill man läsa någon annans dagbok? Varför vill man att någon annan ska läsa ens egen dagbok? Har även i dagarna sett på dokumentärserien om Tage Erlander (SVT Play), som skrev dagbok under hela sin regeringstid. Serien bygger till stor del på dessa dagböcker och kan varmt rekommenderas.

Måste man som känd person vara införstådd med att ens dagliga skrivande kan bli uppmärksammat efter ens liv, om man inte själv valt att offentliggöra det innan man dör? Men om man inte är en känd person, behöver man oroa sig då? Borde man ha lås på sina dagböcker?

Jag minns min första dagbok, den doftade parfym och hade ett litet hänglås. Jag hittade på små hemligheter som egentligen inte fanns bara för att ha en anledning att låsa den. Jag var inte gammal då, kanske sex–sju år. Sedan dess har jag skrivit och haft böcker i olika färger och former. Innehållet har varierat – från de unga årens oskyldiga påhitt till tonårens olyckliga kärleksöden och nu i vuxen ålder om den bitterljuva verkligheten. Jag vet inte hur många skrivböcker jag har förbrukat, men det är många. Jag skriver några sidor varje dag så det har blivit en del. Mycket upprepning är det, vilken borde vara dödstrist läsning för någon utomstående. Jag skulle inte komma på tanken att vilja publicera mina dagböcker, men däremot är de bra inspirationsmaterial till andra texter. Jag kan även gå tillbaka till mitt yngre jag och påminnas om vem jag var då. Pinsamt stundvis, men samtidigt roligt. Jag både skrattar och gråter när jag läser om mitt förflutna. Det är i alla fall häftigt att kunna möta sig själv i dåtiden och minnas hur man tänkte och kände då, vad man önskade och drömde om och att i dag kunna reflektera över hur det blev.

Att skriva dagbok har hjälpt mig i många svåra stunder. Skrivandet har fungerat som terapi för mig, vilket jag tror att det gör för många, medvetet eller omedvetet. Men dagboken kan även vara tidsdokument, som innehåller viktiga datum och händelser. Det finns olika syften med att skriva dagbok. Vad är ditt syfte? Varför skriver du dagbok, om du skriver dagbok? Om du inte skriver dagbok, varför inte? Jag tror att alla skulle må bra av att skriva av sig en stund varje dag, om det så bara är om väderleken. Införskaffa en skrivbok som du gillar, kanske inbunden med fint tyg. Använd en penna som är skön att hålla i. Det är aldrig för sent att komma igång med skrivandet. För dig själv, för ditt framtida jag, för dina barn eller barnbarn. Eller varför inte för hela världen?

När jag har skrivit klart det här inlägget ska jag gå ut och ta en promenad. Solen skiner och fåglarna kvittrar. Det är den tredje maj 2020 och det är en oviss tid vi lever i med corona och allt vad det innebär, men idag väljer jag att se livet från den ljusa sidan…

dagböcker

Dagböcker från den senaste tiden.