Skrivandet och livet

Han är snart två månader och vi är mest hemma och myser. Han kräver min uppmärksamhet, han behöver mig – han vill ha mat, vill bli buren, byta blöja. Jag matar, jag bär och byter blöja. Han är mitt barn. Jag har en ny roll i livet – som mamma. Men det finns annat som fortfarande är viktigt för mig, som att få skriva och jobba med skrivande. Jag är föräldraledig och måste begränsa mina uppdrag, men några har jag inte kunnat tacka nej till. I helgen har jag till exempel haft skrivträff med fokus läkande skrivande. Ett härligt gäng på fyra personer som ville utveckla sitt skrivande i läkande syfte. Min man fick komma med vår son med jämna mellanrum så att jag kunde amma. Det fungerade bra som tur var. Jag ska ha en skrivkväll på Arvika bibliotek i morgon (måndag) kväll. Då får mormor (min mamma) följa med. Sådan tur jag har som har stöd av mina nära, eftersom jag helammar och inte kan vara alltför långt ifrån mitt barn. Jag vill vara nära honom hela tiden, men är tacksam för att jag kan ta några uppdrag eftersom det också ger mig energi – att få inspirera andra till att skriva.

Mitt eget skrivande då?
Svar: Jag får ta de stunder som jag får, hemma när lillen sover, när hans pappa tar hand om honom eller när han är tillräckligt road i sitt babygym. Men det blir inte långa stunder. Jag har fått lära mig att sätta punkt punkt punkt för att sedan kunna skriva vidare vid ett senare tillfälle. Så länge jag får skriva en liten stund varje dag, helst i kombination med yogan, men även yogan får bli uppdelad under dagen. Min son är viktigast just nu, men jag är också viktig. Min kropp och mitt sinne – för att må bra, och det är ju viktigt för min son att hans mamma mår bra.

Skrivandet kan vara viktigt för oss på olika sätt, olika perioder i livet. För mig handlar det just nu om att hålla i gång och att må bra – att få vardagen att gå ihop. Jag har olika idéer och projekt på gång, men jag måste hålla en rimlig kravnivå. Det viktigaste är att jag skriver. Jag måste påminna mig själv om det, liksom jag säger till dem jag möter på mina kurser – att det viktigaste är att ni skriver.

Jag är glad över att få jobba med skrivande på olika sätt och nu senast med mer inriktning mot läkande skrivande och ”write your self”. Jag ser även fram emot att få möta studenterna på universitetet efter min föräldraledighet. Men just nu njuter jag av att vara hemma med min son. Han är bara snart två månader en gång i livet. Jag skriver när jag får tid. Jag skriver, det är huvudsaken. Mina texter handlar nu mycket om honom och om att ha barn. Det fördjupar vår relation och får mig att inse värdet i det som är. Att vara mamma. En skrivande mamma.

Den här utsikten hade vi under helgen. En läkande utsikt.
Den här utsikten hade vi under helgen. En läkande utsikt.

Skrivandet som läkande kraft

Känner du dig sjuk, ledsen eller arg? Då kan du testa att skriva en stund. Börja med fem minuter, låt pennan flöda. Fundera sedan hur det kändes. Fick du ur dig något, gick febern ner?

Här om dagen var jag på en nätverksträff med tema biblioterapi i Örebro, anordnat av Region Örebro län. Det var den tredje träffen i ordningen och den här gången med inriktning skrivande. Jag var inbjuden för att berätta om hur jag har jobbat med skrivande och biblioterapi, tillsammans med Pia Bergström och AC Collin, båda erfarna inom området. Pia Bergström är den som tagit med sig det biblioterapeutiska arbetssättet till Sverige från Finland. AC Collin har länge jobbat med både skrivande och terapi.

Men vad är då biblioterapi?

Ser man på Babel så vet man att det kan handla om boktips kopplat till ett problem, behov eller önskemål som en person skriver till teveprogrammet om. Man kan också ha hört att det handlar om att läsa sig frisk. Biblio har väl med böcker att göra? Ja visst! Men det innebär mer än så. Man kan skriva också! Det handlar om att både läsa och skriva – och att samtala och reflektera. Om allt från huvudverk till stor sorg, det hjälper att skriva av sig. Att bearbeta och få distans. Tankar och känslor kommer ner på pappret.

Jag har själv varit hjälpt av detta, jag har skrivit så länge jag kan minnas. Pennan och blocket är mina närmsta vänner, de är med mig på alla resor. Skrivandet har lett mig framåt och hjälpt mig att ta svåra beslut. Det har botat både ömma tinningar och ömma muskler. Jag brukar jämföra skrivandet med yoga; liksom en del går på ett yogapass kan man gå på ett skrivpass – för att slappna av, gå in i sig själv, fokusera på andningen och på orden. Ge dig själv den stunden. Utöka fem minuter till tio, till tjugo, till sextio. Skriv om det som kommer till dig, skriv om något som du har varit med om eller skriv om något som du inte har varit med om. Skriv för dig själv till att börja med, för att sedan dela med dig om du vill det. Genom att lyssna till varandras berättelser och samtala kring det vi har skrivit utvecklas vi och lär känna oss själva och varandra bättre. Vi är inte ensamma, det finns alltid fler som har gått igenom liknande saker.

Jag mår alltid bättre efter att ha skrivit en stund – och att rekommendera är att skriva för hand. Att läka genom handen till hjärtat och hjärnan.