En speciell dag

Den tjugoförsta mars är en speciell dag, det är dagen då det som inte får hända hände. Dagen, eller rättare sagt natten, då allt förändrades. Ingenting är sig likt efter det. Hur annorlunda livet blev. Slutna ögon, inga bromsspår. Bara tvärstopp. Det jag trots all sorg har tagit med mig är att inget liv är evigt och att det inte är värt att köra på för hårt. Stanna upp innan det är för sent.

Jag försöker att stanna upp varje dag, flera gånger varje dag. Jag bearbetar med hjälp av min penna. Jag har alltid haft skrivandet som hjälp. Speciellt då. Även nu. Det är något som jag alltid kommer att bära med mig. Jag skriver varje dag – skriver för att leva vidare. Livet, som inte blev som jag hade tänkt mig, men som blev bra ändå. Hur hade det varit om det som hände inte hade hänt? Hade jag inte varit den jag är i dag då? Så mycket som vi inte vet om livet och vad som händer efter livet, men genom att skriva kan vi alla fall bearbeta våra tankar.

Det är även världspoesidagen i dag. Poesi, som är en av skrivandets starkaste former – det som inte går att förklara, där ord saknas för att kunna beskriva. Där stämning och känslor får uppstå mellan raderna.
Mellan raderna
Känslorna som
inte går att beskriva
Slutna ögon, inga bromsspår
Bara tvärstopp

Vi åkte till platsen och tände ett varsitt ljus. Jag tänder ett ljus och tänker och skriver. Det är en dag som jag alltid kommer att minnas. Ett datum som gör mig påmind om den dagen då han inte fanns med oss något mer. Den tjugoförsta mars.

Att skriva om sorg och saknad

I dag har jag varit vid graven, jag har varit där och tänt ett ljus. Inför hans födelsedag, inför Allhelgonahelgen. Det är det vackraste med mörkret – alla ljus som lyser upp. Ljus för dem som inte lever längre, ljus för dem vi ändå tänker på, ljus för dem vi saknar.

Sorg och saknad är något som vi inte pratar så mycket om, det glöms lätt bort i vardagen då andra sysslor tar över. Men det är viktigt att ge sig tid för reflektion – reflektera över livet som vi lever och liv som inte längre levs. Att skriva kan vara ett bra sätt för att bearbeta dessa tankar. Skriva ner och se orden framför sig. Jag har alltid skrivit, både i lättare stunder och i svårare stunder, och av någon anledning blir det ofta bättre texter när jag skriver om smärta – utifrån hjärtat. Det är texter som jag inte visar upp för andra, eller så är det det på sikt. Om man vill skriva om något som berör, som kan vara känsligt, är ett råd att inte förhasta. Låt bläcket torka. Att skriva för hand är ett annat tips. Och att andas.

När jag inte bodde i närheten av graven och beklagade mig över att inte kunna tända ett ljus sa min mamma till mig att det inte spelar någon roll var jag är, utan att jag kan tänka och sörja lika bra var jag än är. Så jag tände ett ljus i lägenheten där jag då satt i min ensamhet, satt där och stirrade in i lågan en lång stund. Sedan började jag att skriva. Det var inte min första text och inte min sista, men jag minns den väl.

Så. Trevlig Allhelgonahelg. Tänd ett ljus var du än befinner dig, ge dig själv en stund för tankar och reflektion. Kanske får du också inspiration till att skriva!

Ljus Allhelgona Sorg Saknad