I stället för fysiska böcker i Göteborg

Posted on by Louise Alvarsson

Den här helgen brukar jag vara på bokmässan i Göteborg, men inte i år. Ingen är där i år, men man kan följa mässan digitalt i stället.

Att bokmässan har ställt om istället för ställt in är en glädje för alla som gillar böcker och läsning, och det visar på att det finns möjlighet att genomföra aktiviteter trots att en pandemi som corona har kommit och ställt till det i samhället. Och för mig passar det utmärkt med en digital mässa i år eftersom jag har en liten här hemma att ta hand om. Han föddes i början av september och det skulle ha varit svårt att åka till Göteborg på bokmässa om allt hade varit som vanligt. Men nu är ingenting som vanligt och jag kan sitta hemma i soffan och delta. Ammade samtidigt som jag såg Amanda Linds invigningssamtal. Såg sedan ett seminarium om att ge sina barn ett språk.

Ett av bokmässans teman i år är LÄS! LÄS! LÄS! Det är en självklarhet för mig och för många andra, men inte för alla. Att vara en läsande förebild och att läsa för sina barn är en viktig uppgift. Min son är bara tre veckor, men jag tänker snart börja läsa för honom. Även om han inte förstår så är det grunden för hans språk. Jag hoppas såklart att han kommer att bli en läsande person. Jag ska i alla fall göra vad jag kan för att inspirera honom och skapa lust kring läsning. Det är som sagt även viktigt att vara en läsande förebild och att han ser mig som förälder läsa. Just nu har jag inte så mycket tid över för att läsa, men det är som med allt – det gäller att prioritera och hitta sina stunder. Det är nog viktigt att hitta – eller ta – sina stunder för att få paus från amning och blöjbyten också.

Efter en helg på bokmässan brukar man vara ganska sliten. Det är mycket folk och ljud och jag som brukar göra intervjuer i Värmlandsmontern har förberett mig inför det. Efter i år kommer vi kanske att sakna trängseln och mikrofonerna som överröstar varandra. Jag saknar i alla fall alla möten med författare och andra bokälskare.

Ett annat tema bokmässan har i år är digital kultur, passande nog. Jag brukar föredra fysiska möten, men hellre digitala än inga alls. Jag föredrar fysiska böcker, men tycker att det är bra att det finns alternativ som att lyssna eller läsa på plattan. Huvudsaken är att man läser.

Jag hoppas trots allt att det blir en fysisk bokmässa nästa år och då är min son ett år så då kan han följa med. Han ska introduceras till böckernas värld i tid. Nu är det nog snart dags för ett amningspass igen, och ett seminarium om hur man skriver beroendeframkallande böcker för ovana läsare…

Bokmässan play: https://bokmassan.se/hem/play/

Louise med böcker från bokmässan 2019.
Louise med böcker från bokmässan 2019.

Att skriva dagbok

Posted on by Louise Alvarsson

Om väder och vind, om känslor och tillstånd eller om aktiviteter och möten. Dagboksskrivandet kan variera och se olika ut. Från person till person, från dag till dag. En del skriver för att minnas, en del för att få ur sig tankar, en del för att bli publicerade. Om dagboken som litterär form pratade de i Babel i söndags (26/4) och uppenbarligen har man olika syn på formen. Varför vill man läsa någon annans dagbok? Varför vill man att någon annan ska läsa ens egen dagbok? Har även i dagarna sett på dokumentärserien om Tage Erlander (SVT Play), som skrev dagbok under hela sin regeringstid. Serien bygger till stor del på dessa dagböcker och kan varmt rekommenderas.

Måste man som känd person vara införstådd med att ens dagliga skrivande kan bli uppmärksammat efter ens liv, om man inte själv valt att offentliggöra det innan man dör? Men om man inte är en känd person, behöver man oroa sig då? Borde man ha lås på sina dagböcker?

Jag minns min första dagbok, den doftade parfym och hade ett litet hänglås. Jag hittade på små hemligheter som egentligen inte fanns bara för att ha en anledning att låsa den. Jag var inte gammal då, kanske sex–sju år. Sedan dess har jag skrivit och haft böcker i olika färger och former. Innehållet har varierat – från de unga årens oskyldiga påhitt till tonårens olyckliga kärleksöden och nu i vuxen ålder om den bitterljuva verkligheten. Jag vet inte hur många skrivböcker jag har förbrukat, men det är många. Jag skriver några sidor varje dag så det har blivit en del. Mycket upprepning är det, vilken borde vara dödstrist läsning för någon utomstående. Jag skulle inte komma på tanken att vilja publicera mina dagböcker, men däremot är de bra inspirationsmaterial till andra texter. Jag kan även gå tillbaka till mitt yngre jag och påminnas om vem jag var då. Pinsamt stundvis, men samtidigt roligt. Jag både skrattar och gråter när jag läser om mitt förflutna. Det är i alla fall häftigt att kunna möta sig själv i dåtiden och minnas hur man tänkte och kände då, vad man önskade och drömde om och att i dag kunna reflektera över hur det blev.

Att skriva dagbok har hjälpt mig i många svåra stunder. Skrivandet har fungerat som terapi för mig, vilket jag tror att det gör för många, medvetet eller omedvetet. Men dagboken kan även vara tidsdokument, som innehåller viktiga datum och händelser. Det finns olika syften med att skriva dagbok. Vad är ditt syfte? Varför skriver du dagbok, om du skriver dagbok? Om du inte skriver dagbok, varför inte? Jag tror att alla skulle må bra av att skriva av sig en stund varje dag, om det så bara är om väderleken. Införskaffa en skrivbok som du gillar, kanske inbunden med fint tyg. Använd en penna som är skön att hålla i. Det är aldrig för sent att komma igång med skrivandet. För dig själv, för ditt framtida jag, för dina barn eller barnbarn. Eller varför inte för hela världen?

När jag har skrivit klart det här inlägget ska jag gå ut och ta en promenad. Solen skiner och fåglarna kvittrar. Det är den tredje maj 2020 och det är en oviss tid vi lever i med corona och allt vad det innebär, men idag väljer jag att se livet från den ljusa sidan…

dagböcker

Dagböcker från den senaste tiden.

Skriva kan vi göra!

Posted on by Louise Alvarsson

En del har blivit av med sitt jobb, en del har kanske mist någon nära. Corona-viruset har tagit över vårt samhälle och påverkat våra liv på olika sätt. Folkhälsomyndigheten skärper rekommendationerna varje dag. Jag ska från och med nu jobba hemifrån. Behöver inte åka någonstans. Känns märkligt, men tur att det går att sköta sitt jobb på distans. Det värsta med corona-viruset är såklart att det tar död på människor, men det är också trist med uppsägningar och inställda evenemang. Vi uppmanas att inte resa i onödan, utan ska istället hålla hos hemma. Men vad ska vi då hitta på?

Vi kan faktiskt resa – genom att läsa böcker! På så vis kan vi få miljöombyte och nya perspektiv, lämna vår egen verklighet och leva oss in i någon annans. Vi kan få tid till att läsa den där boken som så länge stått i bokhyllan, som vi tänkt, tänkt, tänkt, att vi ska läsa… Och vi kan skriva!

Kanske är det dags att ta tag i författardrömmen? Eller bara komma i gång! Genom att skriva kan vi bearbeta våra tankar – om allt från corona till vad vi ska hitta på i dag.

Vill du ha hjälp med att komma i gång med ditt skrivande kan jag tipsa om en skrivardag som jag ska hålla den nionde maj i studieförbundet Bildas regi. Vi skulle från början ha varit på plats i Karlstad, men nu blir dagen digital istället. Då kan du vara med hemifrån, därifrån du bor. Fördelen med det digitala är just det – att ingen behöver åka någonstans utan kan koppla upp sig hemifrån. Det är så vi måste göra nu i dessa tider för att få kontakt – mötas via nätet. Det känns kul att kunna genomföra den här dagen trots allt, speciellt när så mycket annat har blivit inställt, när vi måste vara hemma och när vi kanske behöver varandra som mest. Ta chansen och anmäl dig! Det kommer bli en dag med inspiration och övningar samt tid för eget skrivande. Läs mer här!

PS. Snart kommer Skriv bara skriv som e-bok! Håll utkik där böcker finns online.

Skriv bara skriv

Kvinnornas dag

Posted on by Louise Alvarsson

Jag fyller år i mars, har redan fyllt, så till mig kan man säga grattis i efterskott. Annars kanske det inte lämpar sig att säga grattis till alla kvinnor i dag. Grattis för att du är kvinna! Tack, eller? Det är betydligt enklare att var kvinna i dag än för hundra år sedan, i Sverige, i västvärlden. Inte i alla länder. Men vi har inte nått ändå fram när det gäller jämställdhet och till exempel samma lön för samma arbete. Så är du en manlig chef – ge dina kvinnliga medarbetare en högre lön (om de inte redan har samma som männen). Kanske är det inte rättvis tycker alla män – att kvinnorna ska ha en egen dag. Men tänk på historien. Tänk på alla mödrar, mor- och farmödrar som kämpat. För sin rätt. För att få vara jämställd mannen och inte under hans förmyndarskap. Svårt att tänka sig i dag, att man skulle vara ägd av en man.

Kvinnor har setts som den som ska föda och uppfostra barn, vilket i och för sig är en fantastisk uppgift. Om man kan få barn. En del kan inte eller väljer aktivt bort. Kvinnor som förr hade möjlighet, frivilligt eller ofrivilligt, kunde då gå sin egen väg och i vissa fall lyckades de göra karriär. Medan vissa män kanske kan vara avundsjuka på att inte kunna föda barn. Men som tur är leder jämställdhetsarbetet även till att män i högre utsträckning tar ut fler föräldradagar och får möjlighet att vara hemma med sina barn. Att fler män väljer att vara hemma leder till att fler kvinnor kan arbeta. Upp till var och en hur man delar på det, men möjligheten finns i alla fall.

Selma Lagerlöf är en förebild, både som kvinnorättskämpe och som författare. Hon blev den första kvinnan som tilldelades nobelpriset i litteratur, 1909, och första kvinnan som valdes in i Svenska Akademien, 1914. Det är inte så länge sedan. Under de senaste hundra åren har kvinnor tagit allt större utrymme både i politiken och i litteraturen. Av antalet debuterande författare 2019 var 72 procent kvinnor. Det känns positivt – för med skrivandets kraft kan vi påverka. En del kanske ser det som ett problem. Var är alla män på skrivarskolorna och skrivarkurserna? Upp till kamp säger jag. Skrivarkurserna skulle må bra av en mix av både män och kvinnor, men samtidigt är vi alla individer som skriver på olika sätt.

Vi firade min födelsedag med att äta våfflor i går. I dag firar jag internationella kvinnodagen med att läsa Löparna av Olga Tokarczuk (2018 års nobelpristagare) och så har jag skrivit det här inlägget.

Olika typer av skrivande

Posted on by Louise Alvarsson

Vilken vecka det har varit.
Vilka veckor det har varit.
Vilka veckor det kommer att bli.

Förra helgen var det bokmässa i Göteborg och där lanserades boken Skriv bara skriv. En lättnad att få se den åka med andra personer hem, samtidigt en viss nervositet över vad de kommer tycka om den. Det spontana intrycket från de flesta har varit positivt – att den är snygg – och det ska framför allt min man ta åt sig äran för, eftersom det är han som står för formgivningen.

På bokmässan var jag även samtalsledare, i Värmlandsmontern. Alltid lika trevligt och intressant att få möta olika författare och prata om deras verk och skrivprocess. Extra kul eftersom alla skriver olika – olika berättelser och olika genrer.

Åkte i år hem på lördagen och fick en dag på mig att vila efter alla intryck, möten och böcker. På måndagen var jag åter i tjänst som skrivhandledare på Karlstads universitet. Där möter jag studenter som behöver hjälp med att utveckla sitt akademiska skrivande. Då är det mer fokus på formalitet – ett skrivande som många upplever är svårt och krångligt, kanske lite tråkigt. Men det behöver det inte vara. Det kan och ska vara enkelt och lätt och roligt! Min ambition är att skapa lust kring skrivande oavsett om det gäller akademiskt eller icke akademiskt. Motsatsen till det akademiska skrivandet är det skönlitterära – att få hitta på och skriva fiktion. I den akademiska texten är det viktigt med fakta och referenser. En del studenter blir förvånade när jag uppmuntrar dem till ett mer kreativt skrivande. De tror att allt handlar om mallar och regler. Den akademiska texten är mer styrd, men för att komma i gång är annat skrivande tillåtet. Flödesskrivning till exempel – för att släppa press och krav och bara komma i gång.

Inget skrivande ska egentligen vara krångligt. Även om många upplever det akademiska och vetenskapliga som så. I veckan hade vi på universitetet en föreläsning med journalisten och författaren Magnus Linton, som har skrivit boken Text & stil, om hur vi berättar med vetenskap. Intressant och sant. Han riktar sig främst till forskare, men jag tänker överföra det till studenter, eller jag tänker och jobbar redan så mot och med studenter. Texten ska vara enkel och lätt att förstå och hänga med i. Berättelsen är viktig även i akademiska sammanhang.

Från universitetet till tjejkväll i stan. Vi var fyra tjejer, Malin Edgren, Maria Berglund, Frida Gråsjö och jag, som anordnade ett skriv- och litteraturevent tillsammans med Kleynes antikvariat. Det blev mycket lyckat och det kom mer folk än vad vi hade kunnat tro. Så kul att så många ville prata skrivande och litteratur! Mötte bland annat två tjejer som läser på universitetet, som uttryckte frustration över hur de kört fast i sitt skrivande med tanke på de formella och akademiska kraven. Jag fick då möjlighet att ge dem lite tips på övningar de kan göra för att släppa det och komma i gång med ett mer kreativt skrivande. Och poängterade vad viktigt det är att hitta tid för sitt eget skrivande, för det som inte känns tvunget och är knutet till studierna.

Summa summarum: Allt skrivande hänger ihop, även om man behöver lära sig och tänka på skillnader mellan olika genrer och texttyper.

Den kommande veckan kommer också innehålla skrivande aktiviteter på olika sätt. Bland annat en dag med inriktning biblioterapi. Nästa lördag, den 12 oktober, är det läs- och skrivfest i Askersund och den 9 november anordnas en heldag med Skriv bara skriv ihop med Studieförbundet Bilda i Karlstad.

Hoppas att vi ses i något sammanhang!

 

Samtal bokmässan superhjätar

Samtal med Elias Våhlund, som har skrivit Handbok för Superhjätar, på bokmässan i Göteborg.

 

Bokhög Skriv bara skriv

Bokhög Skriv bara skriv på bokmässan.

Trevlig skrivsommar!

Posted on by Louise Alvarsson

Att få jobba med skrivande på olika sätt som jag gör är fantastiskt kul och berikande, jag möter så många olika personer och skribenter som inspirerar mig. Förhoppningsvis kan jag ge någon inspiration tillbaka också. På universitetet träffar jag studenter som vill utveckla sitt akademiska skrivande, på mina egna kurser träffar jag personer som vill komma igång och skriva mer fritt och kreativt. Jag tror att det mer fria och kreativa skrivandet även kan vara en väg in i det akademiska skrivandet, då det hjälper till att släppa viss press och höga krav som många har.

Det ska vara kul att skriva. Försvinner lusten blir inget skrivande bra. Men för att komma i gång och skriva kan man behöva lite tips och råd, vilket jag hoppas kunna ge genom min bok Skriv, bara skriv! som kommer ut lagom till bokmässan i september.

Det känns även kul att kunna driva vidare Värmland skriver för fjärde året i rad, i år i samarbete med studieförbundet Bilda. Vi satsar nu på kortare texter för webben. Det kanske kommer att göra det enklare för fler att delta – att få ihop en text på 1000-3000 tecken. Det kan vara allt från fragment till poesi till novell. Alla texter som skickas in (som följer de relativt enkla reglerna) kommer att bli publicerade på webben, sedan koras fem vinnare som blir presenterade på Värmlands bokfestival i november. De vinnande bidragen kommer även att bli publicerade i tryckt format – och visst är det något speciellt med att läsa på papper?!

Jag ser fram emot att få se min egen skrivbok i tryckt format, men även att följa Värmland skriver och läsa de bidrag som kommer in till skrivtävlingen. Det kommer bli en spännande höst med mycket fokus på läsande och skrivande. Jag planerar även en distanskurs och en inspirationsdag ihop med Bilda.

Än är det dock inte höst – utan först ska vi njuta av sommaren. Så jag önskar er alla en riktigt härlig sommar och skriva kan man göra i alla väder!

 

Här kommer några länkar:

Boken Skriv, bara skriv!
Värmland skriver
Distanskurs Bilda

 

Bilden nedan är min väg, som ger mig inspiration varje dag.

Sommar

Världsbokdagen

Posted on by Louise Alvarsson

Det finns så många böcker i världen och så många böcker som jag skulle vilja läsa, men jag har insett att jag inte kommer hinna läsa alla. Jag önskar att jag hade mer tid för att läsa, liksom jag önskar att jag hade mer tid för att skriva. Man får försöka ta sig tid, och det gör jag – varje dag, men önskar ändå mer.

Och det finns så många olika genrer jag vill läsa – och skriva. Romaner, fakta, lyrik… Man får försöka att variera sig så gott det går och välja ut det som känns bäst för stunden. Jag känner mig i alla fall nöjd över att kunna presentera en ny bok som kommer ut till hösten: Skriv, bara skriv!, en bok med tips och övningar som ska inspirera till kreativitet och skrivande. Dagen till ära tänkte jag passa på att dela med mig av en övning ur den:

Välj ut en bok och läs inledningen, en sida eller ett stycke. Fortsätt sedan att skriva vidare på en alternativ fortsättning.

Du kan även göra tvärtom och läsa slutet i en bok. Vad hände innan?

I denna övning får man både läsa och skriva samtidigt. Och det är helt okej att inspireras av andras verk och texter (så länge man inte plagierar).

Ha nu en riktigt bra världsbokdag!

 

Inget nobelpris men i alla fall ett novellpris

Posted on by Louise Alvarsson

Litteratur kan minst sagt skapa diskussioner, men ingen trodde väl att det skulle bli så illa att Svenska Akademien skulle splittras och inget nobelpris delas ut. Men så är nu fallet och istället kommer två vinnare att utses nästa år, om Akademien lyckas få in nya ledamöter, som kan vara med i arbetet och utse nobelpristagare, vill säga. Vi avvaktar och ser. Så länge kan vi fokusera på Värmland och den novelltävling som vi anordnat i projektet Värmland skriver. Vi utser tre vinnare på en gång! Tre noveller som får bli publicerade i en bok tillsammans med andra skribenter med olika kopplingar till Värmland. Det kom, liksom i fjol, in drygt sextio bidrag och det har inte varit helt enkelt för juryn att utse vinnarna, men nu är de korade och kommer presenteras inom kort. Det har varit kul att anordna den här tävlingen, inte för tävlandet i sig utan för att få inspirera och motivera andra att skriva. Vi har med projektet Värmland skriver fått många att börja skriva eller ta sitt skrivande på allvar. Att det kommit in såpass många bidrag till tävlingen tyder på att det finns skrivarlusta i länet. Det viktigaste kanske inte är att bli publicerad utan att få skriva! Man kan skriva för sin egen skull eller för att dela med sig av sin historia till vänner, barn och barnbarn. Det var, som sagt, inte helt enkelt att utse vinnarna i år, det var hög kvalitet på alla inkommande bidrag. Juryn kom dock överens till slut, som tur var, kanske för att vi bara är fyra och inte aderton. Vi får hoppas att rätt personer avgår och rätt personer träder in för att det ska bli en ny trovärdig akademi. Annars kan vi från Värmland skriver ställa upp, det kan bli novellpris istället för nobelpris. 

Avslutningsvis: Skriv och var glad, litteratur ska vara lustfyllt. Läs noveller från Värmland! Den tredje boken lanseras på bokmässan i Göteborg den 28 september. Då kommer även vinnarna i novelltävlingen att vara på plats. 

Vi ses, ha en skön sommar! 

Mer om Värmland skriver: https://varmland.riksteatern.se/varmlandskriver/

När festen är över

Posted on by Louise Alvarsson

Månader av förberedelser, planering och strukturering. Inläsning och påläsning. Sju intervjuer/samtal blev det på årets värmländska bokfestival. Första med bloggaren och skribenten Flora Wiström. Fredag vid lunchtid. Flera unga beundrare satt i publiken, sådana som följer hennes blogg och som läst hennes debutroman Stanna. Två blogginlägg per dag, berättade hon, det är hennes jobb, som hon försörjer sig på. Imponerande tycker jag, som inte lyckats hålla liv i en blogg mer än några dagar. Håller mig till den här formen istället, att skriva och dela med mig när jag känner för det, när jag verkligen har något att berätta. Det som sker var dag behåller jag för mig själv, på randigt papper, med penna, vid sängen.

Från den ena scenen till den andra. Där mötte jag konstprofessor emeritus Hans-Olof Boström i ett samtal om hans bok Konst i Värmland. Från Fjaestad till Lerin. Om vad som är konst och vem som kan kalla sig konstnär. Jag frågade vem som är hans favoritkonstnär och fick till slut ett svar: För dagen Michelangelo. En annan dag kan det vara en annan, klargjorde han.

Övergången till nästa punkt var inte så svår, fick vara kvar på samma scen och det handlade om ett närliggande ämne: Fotografi. Om boken Temple of Dreams, bilder från Berlin 1985, av Staffan Jofjell. Följt av ett samtal med Elsa Hallbäck, som sammanställt och färdigställt en bok med texter som hennes avlidne man Dan-Axel Hallbäck skrivit. Om vitt skilda ämnen. 3 fjärilar runt Vänern och 33 andra berättelser lyder titeln.

 

På lördagen var det tillsammans med konsthantverkaren Helena Bengtsson jag äntrade scenen. Den stora scenen, som för övrigt direktsändes och som man kan se i efterhand om man vill. Helena har gjort en bok om väskor, vackra som smycken, för olika tillfällen, med fina beskrivningar och bilder/mallar så att man kan sy själv. Hennes väskor kom väl till pass redan på scenen, som hållare för batteriet till micken.

Från att sy till att skriva. Nästa punkt var min egen, som projektledare för Värmland skriver, tillsammans med två av vinnarna i den novelltävling vi anordnat i anslutning till den bok som getts ut. Låt oss Berätta : Noveller från Värmland. För andra året i rad, med andra ord den andra boken. Som pris fick vinnarna sina noveller publicerade i boken och årets pristagare heter Oskar Kardemark, Joakim Magnusson och Tina Wejrum. Vi pratade om skrivande, tips på hur man kommer igång och hur man kan inleda en novell. För dem som är sugna på att skriva en novell och ha chans att bli publicerad anordnas en ny tävling inför 2018 då vi kommer ge ut en tredje bok. Det är kul att få inspirera andra att skriva och det märks att projektet Värmland skriver har fått igång skrivarlustan i länet. Min egen skrivarlusta finns också där, varför jag skriver det här just nu och varför jag skriver andra texter. Men när man jobbar så mycket som jag har gjort det senaste, och dessutom studerar (om än om skrivande) så hinner man inte med att skriva så mycket som man egentligen önskar. Det där egna projektet ligger lite vid sidan av just nu, men jag hoppas kunna ta upp det snart, när bokfestivalen är över och det lugnar sig på andra fronter.

Min sista punkt, som även rundade av hela festivalen, var med Anna Blomquist. Vi inledde med att vara tysta.

Tystnad.

Men det är svårt, det blir inte helt tyst på en festival. Det pågår parallella aktiviteter och är mycket ljud och folk i rörelse. Anna har skrivit en bok som heter Att leva nära hjärtat. Om ansträngningslöshet, om att ifrågasätta sina mål, stanna upp och tänka efter. Vad är min längtan, vet jag vad jag vill? Inte helt nya frågor, men sådana som vi behöver bli påminda om. Intressant i hennes bok är upplägget, del för del, steg för steg. Man får tips och råd och det finns plats för reflektion. Även fakta i form av visste du att-rutor. Till exempel om andetag: Vi tar cirka 20 000-25 000 andetag per dygn, vilket är i genomsnitt fjorton andetag per minut. Det motsvarar mellan tio och tjugo kilo luft. Andningsfrekvensen har nästan dubblerats på hundra år. Det beror troligtvis på att vi lever i ett mycket högre tempo i dag. Sex till tolv andetag per minut i vila är en tillräcklig frekvens.

Det är alltid kul med fest, men det är lätt att man jobbar på för hårt och glömmer bort att njuta när det pågår. Vi är många i vårt samhället som jobbar för mycket, förmodligen för att vi tycker om det vi gör. En person som fick ställa in sin medverkan på bokfestivalen var författaren Fredrik Backman, på grund av stressrelaterad sjukdom. Han gick ut med det offentligt och fick även ställa in andra åtaganden han hade planerat.

Jag ber dig, och mig själv, att stanna upp en stund, innan det gått för långt, låt tankarna komma och gå. Känn efter, tänkt efter. Ett tips kan vara att skriva. Det gör jag. När jag skriver det här är det söndag, en ledig dag. Den första snön har fallit och det är tyst och lugnt. Festen är över och jag tar ett djupt andetag.

Mer om Värmlands bokfestival: http://varmlandsbokfestival.se

Hoppas vi ses nästa år igen!

I samtal med konstprofessorn
Här i samtal med konstprofessor emeritus Hans-Olof Boström.

Böcker och samtal om skrivande

Posted on by Louise Alvarsson

Det har varit en intensiv helg med många intryck, nya möten och trevliga samtal. Jag har tillbringat mest tid i Värmlandsmontern, där jag gjort intervjuer och hållit i punkter med bok nummer två Låt oss berätta : Noveller från Värmland. Var även med på Café Skrivas scen, tillsammans med vinnarna i novelltävlingen, och berättade om Värmland skriver, om att bevara en berättartradition och hur man kan inspirera fler att börja skriva.

Hade gärna hunnit gå runt och titta mer, deltagit i något av alla intressanta seminarium, men när det fanns lite tid över var det skönt och välbehövligt att bara dra sig undan en stund, hitta en lugn plats, ta en fika, träffa vänner.

Man är rätt mör i kroppen efter att i fyra dagar ha stått och gått och pratat och tänkt. Att göra intervjuer på scen kräver koncentration, speciellt då det sker så mycket på andra scener i andra montrar runt omkring. De flesta intervjuer, eller samtal, som jag hade kom in på den skrivande processen, vilket jag tycker är intressant att få ta del av – hur andra författare och skribenter tänker och går till väga i sitt skapande. Självklart är själva ämnet och berättelsen också viktigt.

Det är alltid kul med bokmässa, men skönt att vara hemma igen. Nu ser jag fram emot att få lite tid över för att läsa, jag hann faktiskt köpa några böcker också!

Ett tips om man inte har så mycket tid är att läsa noveller, t.ex. Låt oss berätta : Noveller från Värmland

Samtal i Varmlandsmontern

Här i samtal med Christofer Bocker, en av skribenterna i årets novellsamling.
Foto: Magnus Lersten