Hackad, Sociala medier

Utestängd

Jag känner mig utestängd. Utestängd från omvärlden. Vet inte hur jag ska komma i kontakt. Med vänner, med släkt och andra. Det som man tar för givet, och så finns det plötsligt inte mer. Men det var ju inte mitt fel. Det är kanske det som är värst. Att det inte var jag. Det är någon annan som har förstört. Jag har ingen aning, men ont har den gjort – den som gjorde det. Jag önskar att jag kunde få rikta ilskan direkt mot den som gjort det, men det går inte. Inte ens polisen kan få tag på den eller de som gjort det. Kanske är de flera. Jag vet inte. Det hade varit enklare om det hade skett ett inbrott. Då hade polisen kommit hit, spärrat av, sökt spår och följt efter. Förhoppningsvis kommit ifatt och tagit fast. Men nu är det svårare. De spår som finns är vaga, men brottet är brutalt, och de har fått det att se ut som att det är jag som har gjort det, genom min profil. Oskyldiga lilla jag. Så känner jag mig just nu. Liten, oskyldig … och maktlös. Kan inget göra. Bara vänta. Tänker att jag vill dela med andra, men så kommer jag på att jag inte kan. Det går ju inte. Jag är utestängd, avstängd. Kommer inte åt, kommer inte in. Får inte vara med i gemenskapen längre. Hoppas att jag inte blir bortglömd. Allt som jag har gjort och allt som jag gör. Hur ska jag nå ut med det nu? Hallå! Hör ni mig? 

Egentligen är det inte så illa som det låter. Eller jo det är det. Någon har faktiskt inkräktat på min integritet, någon har tagit sig in på mitt Facebook-konto och lagt ut olämpligt innehåll. Väldigt olämpligt innehåll. Så olämpligt så att jag inte ens vill skriva ut det i text. Det är vidrigt och oförståeligt. Hur kan någon göra något sådant? Och på min sida, eller genom min profil på en annan sida. Jag har ingen makt. Har inte tillgång till mitt eget konto. Vet inte om jag kommer att få det heller. Är ledsen och bedrövad. Det gäller även Instagram. Jag har förlorat alla mina vänner på Facebook och Instagram. Alla bilder, alla minnen. Det är tungt och tråkigt. Jag vill tillbaka, men har samtidigt fått mig en tankeställare. Vill jag verkligen det? Vill jag vara ägd av ett stort företag som inte går att komma i kontakt med? Det finns ingen mejl, ingen chatt, ingenting. Bara standardsvar som inte hjälper alls. Vem bryr sig om att just jag fått mitt konto kapat och avstängt? En liten människa bland så många användare. Betyder ingenting. Förmodligen. Det återstår att se. Än så länge ingenting. Har ingenting hört. Har gjort allt jag kan för att komma i kontakt och komma åt mina konton, men ingenting. Det går inte. Jag har gråtit och funderat. Är det värt att gråta för? Nej. Det finns så mycket annat som är värt så mycket mer. Det finns det som är värre. Men det de gjort med mitt konto går inte att förlåta. Någon har begått ett brott i mitt namn. Det är förfärligt och oförståeligt. Det är visst okej att gråta. Jag måste gråta. I väntat. Hur länge ska jag behöva vänta? Vad kommer att hända? Någon som vet? I en evighet. Försöker att att andas och fokusera på annat. Vara här och inte där. Glömma bort. Skönt att slippa allt scrollande som bara tar en massa tid från annat, men känns som att jag missar så mycket. Missar vad mina vänner gör och vad andra gör. Jag känner mig utestängd och ensam, men är inte ensam. Jag har mina närmsta runt mig, som går att prata med ändå, och jag har mitt skrivande. Jag sitter och funderar på om jag kommer att starta upp mina konton igen. Jag vet faktiskt inte än. Det beror på. Men intressant är det att inse vilken stor och betydelsefull plattform Facebook (och Instagram) har blivit, där allt sker, där man lever ett parallellt liv och bedriver sin verksamhet. Man lägger ut och betalar annonser utan att tänka sig för. Nu hände något som fick mig att tänka till. Jag fick spärra mitt bankkort och har behövt se över annan säkerhet på nätet. Men det spelar väl ingen roll vad man gör. Vill någon komma åt ens konto så gör de väl det – hittar ingångar och genvägar. Jag tror inte att någon har velat komma åt just mig, men det känns så. Jag förstår inte och jag vill inte förstå. Det är ingen idé för det går inte. Att förstå. Och jag vet inte om jag vill vara med något mer efter det här, men kanske måste jag det om jag får. Komma tillbaka in i gemenskapen igen. Eller kan vi hålla kontakt på andra sätt? Hör gärna av dig om du vill. Jag jobbar på och skriver vidare. Kan inte dela det jag gör på Facebook och Instagram, men får använda mina andra kanaler istället. Följ mig gärna på twitter och Linkedin.

Innan jag sätter punkt för den här gången vill jag uppmana er alla att vara försiktiga där ute och se över er digitala säkerhet. Punkt.