En del tänker och tycker kanske att ju längre och svårare ord man använder desto bättre, desto mer bildad framstår man. En del kanske söker synonymer för att hitta ord med fler bokstäver, ord som upplevs mer avancerade. Ord byts ut och meningar förlängs. Det ser bra ut, men vet man verkligen vad orden betyder? Det kan bli fel även om det är synonymer.
Jag kan själv fastna på ord när jag skriver, jag gör i ärlighetens namn det ganska ofta. Jag skriver, undrar och ändrar. Ska jag ta den enkla vägen med mer vardagliga ord eller försöka formulera mig på annat sätt? Jag som jobbar med skrivande borde väl använda mer avancerade ord. Eller varför det? Och vad är avancerade ord? Är inte det bästa att så många som möjligt förstår? Utan att för den sakens skull hamna på en alldeles för låg nivå. Vi ska inte stanna vid första sidan i lära sig läsa-boken. Vi behöver fler ord är mor och ror och far är rar.
Vad är det för skillnad om maten är god eller delikat? Vad är det för skillnad på sorg och vemod? Vi måste utveckla vårt ordförråd och kunna använda rätt ord vid rätt tillfälle, kunna uttrycka oss och göra våra röster hörda. Detta genom att läsa och skriva. Läsa för att möta och förstå andras ord och meningar, skriva för att utveckla våra egna.
Jag tänker tillbaka på förra heglen, på vad mycket ett litet ord som ”ja” kan betyda. För livet. Tänkt om han hade sagt nej. Men vi sa båda ja och jag är numera fru istället för fröken. Men jag behåller mitt efternamn, det skulle bli alldeles för krångligt att ändra adress till min hemsida.
