Hackad, Minnen, Skriva, Sociala medier

Nu är jag social igen

Jag hade inget val till slut utan var tvungen att starta upp mina konton igen. Allt gammalt är borta, mina gamla konton, mina bilder och minnen och konversationer. Helt nytt är det nu, på ett vis sorgligt, på ett vis skönt. Som en omstart, en chans att börja om. Jag gör det, jag börjar om. Jag har behövt skaffa nya vänner, skapa nytt förtroende, söka medlemskap i grupper som jag varit med och startat. Det är konstigt, men så kan det bli i den där världen. Den världen som inte är på riktigt på riktigt, men där man ändå måste vara med. Jag hade inget val. Jag var tvungen att gå med igen. Jag behöver ha Facebook, trots att jag efter allt som har hänt är väldigt skeptisk till alla sociala medier och det digitala. Detsamma gäller Instagram. Det ägs ju av Facebook. De har inte brytt dig ett skvatt om mig och vad som hänt. Konton som bara har försvunnit. Inget värt, bara ett konto av många, inte en människa, bara ett konto. Men efter en och en halv månad utan Facebook valde jag alltså att starta upp igen. För att jag vill, för att jag måste. Jag missar för mycket annars, av vad vänner gör, vad som sker i olika grupper och för min verksamhet. Hur ska jag kunna dela med mig av vad jag gör om inte via sociala medier? Hur gjorde man förr egentligen? 

Det var ju tyvärr inte bara mitt personliga konto som blev hackat, utan även Värmland skriver, som jag administrerade. Det var förmodligen därför jag blev hackad – för att någon ville åt en sida där de kunde publicera dåligheter. Så därför stängdes både Värmland skriver och mitt personliga konto ner. Men jag har även startat upp en ny sida för Värmland skriver. Gå gärna in och gilla! Och Minnen från Värmland är temat i år, passande nog, för det här är ju verkligen något att minnas, även om inte ett så roligt minne. Läs mer om Värmland skriver på: värmlandskriver.se 

Det har varit en ansträngande vår, då mycket energi har gått åt detta med hackade konton, men samtidigt är det en erfarenhet. Att vara borta från Facebook och Instagram i cirka en och en halv månad var nyttigt på så vis att jag kunde göra annat den tiden som jag annars tillbringar med att uppdatera sociala medier. Istället för att formulera ett inlägg eller skrolla i flöden kunde jag skriva för mig själv eller vara ute i naturen. Det ska jag tänka på – och aktivt fortsätta med. Att inte blir allt för upptagen av sociala medier (även om jag inte varit så värst drabbad av det tidigare) utan istället ägna mig åt något som jag verkligen mår bra av, där ingen annan kan nå mig. 

Jag bor på landet och trivs väldigt bra med det. Jag är nöjd med att umgås med min familj och med katterna, men saknar mina vänner som jag inte träffar så ofta. Att vi under pandemin lärde oss att umgås digitalt passade mig alldeles utmärkt med tanke på var jag bor och hur jag lever, men det är fint att kunna ses fysiskt på riktigt igen också. 

Må bra!