Jag borde verkligen skriva ett nytt inlägg, men jag vet inte om vad. Det står still, jag kommer inte på någonting. Eller egentligen så finns det hur mycket som helst att skriva om, men inget som känns tillräckligt intressant. Vem vill läsa om det jag skriver? Om att skriva, det kan man skriva om. För sig själv, för uppdateringens skull, för att folk ska veta att jag lever. Jag är inte död, men jag har flyttat till landet och det har varit fullt upp med annat. Förutom att vi har renoverat så har jag fått ett nytt (fast på sätt och vis gammalt) jobb, som skrivhandledare på universitetet (på Karlstads universitetsbibliotek för att vara korrekt). Jag håller både grund- och fortsättningskurs i kreativt skrivande på Folkuniversitetet och så har jag min egen utbildning och mitt eget skrivande. Olämpligt nog så fyllde jag år mitt uppe i allt också. En siffra och en nolla och alla insikter som kommer när man fyller jämnt, även om jag tror att jag fick de flesta insikterna förra året. En sak som jag vet är att jag vill skriva – och därför skriver jag, mest hela tiden; nu och i går och i morgon. Vill man utveckla sitt skrivande måste man göra det varje dag.
Det mesta i mitt liv kretsar kring skrivande och det gör mig glad när jag även får inspirera andra att skriva – som kursledare, skrivhandledare och projektledare för Värmland skriver. För tredje året i rad drivs Värmland skriver, i år med stöd av Riksteatern Värmland. Novelltävlingen anordnas som vanligt och pågår just nu. Deadline 30 april. Så skriv om ni inte redan har gjort det! Tyvärr kan jag ju inte själv lämna in ett bidrag eftersom jag sitter i juryn och är redaktör för boken som sedan ges ut, annars kulle jag självklart göra det. Som redaktör får jag trots allt skriva en inledning… I samband med detta vill jag även uppmärksamma att den senaste novellboken, bok nummer två, har fått ett hedersomnämnande som vackraste Värmlandsbok, utsedd av Föreningen Värmlandslitteratur. Den äran ska min kära sambo och formgivaren Magnus Lersten ha. Vi har samarbetat mycket när det gäller text och form, det är viktigt med formgivningen för att texten ska bli lättläst (och rätt läst).
Många har kanske ambitionen att skriva för att bli lästa, men det är även viktigt att skriva för sig själv, texter som man inte behöver känna någon som helst prestation över. Flödesskrivning är en bra övning då, som innebär att man skriver utan att tänka för mycket, utan att känna krav. Det kan även vara inför att man ska skriva en text som eventuellt ska läsas av andra, som till exempel den här. Om ni har läst hela den här texten eller inte behöver jag inte veta, men det är alltid kul att få respons. Hur som helst så är jag nöjd över att jag har skrivit ett nytt inlägg.
Allt gott och skrivglada hälsningar från Louise, som även har hunnit njuta av den härliga marssolen i dag!