Egentligen har jag inte tid att skriva, men jag skriver ändå för att jag måste skriva. Det är mitt i hösten, mitt i allting. Förutom min anställning på Karlstads universitet har jag varit på bokmässan i Göteborg (förra veckan, dock bara en dag) där jag pratade om min nya bok Skriv och må bra på Skriva-scenen och om Värmland skriver i Värmlandsmontern. Värmland skriver är inne på sitt sjunde år och nytt för i år är workshoppar på olika platser i länet – utifrån temat Minnen från Värmland – som ska resultera i en digital utställning på Värmlands bokfestival i november. I går kväll var jag på ett ställe som jag aldrig har varit på förut, i Elofsrud, och om två veckor ska jag hålla en workshop på hemmaplan i Glava och om två veckor blir det Hagfors. Utöver det en digital workshop den tjugosjunde oktober. Läs mer här om du är intresserad!
Det är kul att åka runt i länet och träffas fysisks, men det tar tid, det kommer man inte ifrån. Jag blir som mest effektiv när jag jobbar hemifrån, som jag gör rätt mycket både i mitt universitetsjobb och med min egen verksamhet. Jag kan stänga ner den ena datorn och öppna den andra och däremellan hämta V på förskolan och göra allt som behöver göras här hemma. Det är betydligt enklare när det går att göra saker digitalt, som när jag har skrivarkurs i samarbete med Picapen. Det är fem träffar under hösten där deltagarna ses digitalt och delar med sig av sitt skrivande. Det som de digitala träffarna möjliggör är en bredare spridning geografiskt. I en digital skrivarkurs kan de som är med sitta i Skåne eller Norrland eller någon helt annanstans.
Kvällarna är värdefulla för mig, när V har lagt sig och när jag har gjort annat som behöver göras, det är då jag kör mitt andra pass, det är då jag gör sådant som jag inte hinner dagtid. Jag kan hålla i en kurs eller så läser eller skriver jag. Min man tycker kanske att jag är tråkig som inte vill se på teve, men jag prioriterar det jag behöver prioritera, och just nu är han ändå inte hemma.
Det är mitt i hösten, det är mitt i allting, och det är efter pandemin. Allt har dragit igång och det märks. Det känns att det är mycket, det är någonting hela tiden. Och desto viktigare då att ta sig stunder för reflektion. Jag vill inte att det ska gå för fort. Jag behöver stanna upp och det gör jag när jag skriver. Jag stannar upp och känner efter, skriver det som kommer och låter det bli som det blir. Försöker att inte värdera, men ibland behöver jag ställa frågor till texten, till det som blir, och fundera över varför det blev som det blev.
I helgen ska jag vara både social och för mig själv. Jag ska läsa böcker inför Värmlands bokfestival, där jag ska ha en del trevliga samtal, och jag ska skriva vidare på mitt eget skönlitterära projekt. Förutom det jag redan nämnt så har jag en del andra kurser, workshoppar och föredrag på gång. Det kommer att bli en bra höst och just nu är jag mitt i allting.