Det var länge sedan jag skrev om kläder, men jag har faktiskt läst modevetenskap en gång i tiden. Från början var jag mest intresserad av kläder konkret, vad jag hade på mig och hur det såg ut. Typ. Men insåg ganska snart vad mycket mer mode är, något abstrakt som inte går att ta på. Vi kan prata historia och idéhistoria, politik och sociologi. Det handlar så mycket mer om identitet, stil och attityd. Vem vill jag vara? Själv och ihop med andra.
Men kläder och mode kopplas också till miljö- och hållbarhetsfrågor. Etik och moral. Var tillverkas våra kläder och vad är det för material? Jag läste bland annat en bok som heter Bomull av Gunilla Ander, om hur en tröja kan kosta 69 kronor och om hennes resa till Uzbekistan och andra länder som är involverade i produktionen. Det gav mig en tankeställare och sedan dess har jag varit kanske lite för medveten om vad jag köper. Ibland har jag hindrats av mina tankar i vardagen så har fått släppa efter. Men varför ska vi behöva köpa en tröja för 69 kronor bara för att den är billig? Jag vet att det även finns dyrare kläder som inte tillverkas på sjystare villkor, men jag är ändå kritisk till varför vi ska ha garderoberna fulla av kläder vi knappt använder.
Har rensat mina garderober i omgångar. Fördelen med att flytta ofta. Problemet är bara det att jag ofta inte gjort mig av med så mycket, utan sparat ifall att. Ifall det blir sämre tider sa min mormor, säger min mamma, tänker jag? Sämre tider är det verkligen för de flyktingar som kommit till Sverige den senaste tiden. De behöver dessa kläder mycket mer än vad jag någonsin kommer att behöva. Och skulle vi få sämre tider i Sverige så har jag kläder så jag klarar mig ganska länge ändå. För att inte utesluta någon grupp så finns det så klart fler än flyktingarna som är i behov av nya kläder.
Har den senaste veckan läst reportage om arbetsförhållandena på textilfabriker i Indien bland annat (Svenska Dagbladet) och blir frustrerad över att det fortfarande kan vara så illa. Att en del människor knappt får lön till mat och hyra för att andra människor ska kunna shoppa loss. Ännu värre tycker jag då att det är att köpa många billiga plagg framför enstaka lite dyrare. Man skulle ju kunna hoppas att de dyrare plaggen ger de arbetande bättre lön, vilket säkert inte sker i alla fall. Men ett sätt att förbättra arbetsförhållandena är ju att höja priserna.
Jag håller mig ganska troget till ett visst klädmärke som även bedriver second hand, det tycker jag är en fantastisk idé. Med lite bättre samvete kan jag då köpa dessa kläder. Tröttnar jag på dem kan jag lämna in dem i second hand-butiken där jag även kan hitta nya favoriter. På så vis lagrar jag inte i min egen garderob längre. Jag håller mig till min stil och tänker noga igenom mina köp. Kanske för medveten. Jag vet inte? Men jag tycker att det funkar bra i alla fall.
Mode är så mycket mer än bara yta.