För någon vecka sedan presenterade DN sin granskning om att det är få kvinnor jämfört med män i historieböckerna. Många medier hakade på och lyfte upp detta problem. Det är ett problem att inte fler kvinnor uppmärksammas i historieböckerna, det handlar om urval. Man kan även undra hur många av historiens framgångsrika män som haft en kvinna bakom sig?
I dagens Sverige skulle vi inte behöva stöta på ett sådant här problem eftersom vi är ett av de mest jämställda länderna i världen. Det är en självklarhet för oss att män och kvinnor ska ha samma förutsättningar och rättigheter. Men som kvinna och företagare kan jag ibland känna mig särbehandlad på så vis att jag har kunnat söka stöd som inte mina manliga kollegor har kunnat. Misstänker även att jag har blivit utvald att delta i vissa projekt av samma anledning. Jag önskar att jag blev vald för att jag är den personen jag är och för de idéer jag har – inte för att jag är kvinna och för att något projekt ska tjäna pengar på det.
Att kvotera in män eller kvinnor, beroende på vart de ska kvoteras in, kan vara en god tanke om syftet är att skapa en mer dynamisk grupp. Det bästa laget består av en mix av båda könen, helst i olika åldrar, med olika erfarenheter och intressen. Det ger olika perspektiv och infallsvinklar som skapar bra diskussioner kring hur man kan lösa problem och skapa nya innovationer. Men att kvotera för kvoteringens skull kanske inte är nödvändigt.
Historien är svår att skriva om, men visst har det funnits kvinnor som borde ha fått mer uppmärksamhet! Både kvinnor som stod bakom sina män och som stod på egna ben.
Driva Eget publicerade en artikel om 31 kvinnliga entreprenörer som borde vara med i historieböckerna. Många kände jag till, men inte alla. Värt att läsa och kanske något för kommande historieförfattare!