Minns när man var barn och väntan inför julen, hur man räknade ner och önskade att dagarna kunde vara kortare. Man fördrev tiden med att pyssla, lyssna på julmusik och skriva önskelistor. När man blir äldre går tiden fortare och vissa år har man knappt hunnit tänka på julklappar förrän det är dags att dela ut dem. I år tycker jag dock att det har varit en lång advent, med en hel vecka kvar efter att vi tände det fjärde ljuset. Kanske beror det på att jag inte har haft så många julklappsinköp att göra och för att det inte är så många andra förberedelser, men framför allt tror jag att det beror på att jag längtar efter tid för att skriva. Längtar som när jag var barn, efter ledig tid och egen skrivtid. Under hösten har jag kunnat skriva små fragment här och där, men inte haft tid för att sätta dem samman. Det ser jag fram emot att få göra i jul.
Som barn hade jag höga förväntningar inför julen; glitter och dans runt granen, glada människor som skålade, önskningar som skulle uppfyllas. Kanske drömde jag om en Fanny och Alexander-jul, men efter att jag såg uppsättningen på Dramaten i fjol insåg jag att det inte är en sådan jul man önskar sig. Till barndomen hör fantasin, som man med åldern byter ut mot förnuft, risken finns att julen tappar sitt värde. Under några år har jag funderat på varför vi firar denna högtid? Varför vi hetsar upp oss inför allt som ska ordnas och fixas? Men i år har jag fått en uppenbarelse, jag såg en stjärna tändas på himlen. Trots att det inte är arbetarnas bästa år så ger julen tid för ledighet, tid för att varva ner, tid för eftertanke. Vi firar alla jul på olika sätt, men jag hoppas att alla får tid till något som de verkligen vill, något som man inte hinner med i den vanliga vardagen.
Överst på min önskelista i år står pennor och block, precis som när jag var barn, och jag hoppas även kunna hitta tillbaka till fantasin och få inspiration till att skriva!
God jul!