Luften har blivit svalare och det börjar bli mörkare på kvällarna. Jobbigt tycker några, en lättnad tycker andra. Att gå in och sätta sig utan att få dåligt samvete är en fördel med hösten tycker jag. Och så är det trivsamt att tända levande ljus. Just den här hösten ser jag extra mycket fram emot, av flera anledningar, men framför allt för att jag ska få ägna mig åt skrivande. Eget skrivande och andras skrivande.
Som projektledare för Värmland skriver kommer jag att vara med på bokmässan i Göteborg och på bokfestivalen i Värmland och är även redaktör för den andra novellsamlingen som ges ut i höst. Jag kommer att vara kvar i Skaparverkstan i bibliotekshuset i Karlstad, med fokus på berättande, för barn och unga. Jag kommer att hålla skrivarkurser på Folkuniversitetet och fortsätter att undervisa på Karlstads universitet. Jag kommer att vara med och starta upp en ny berättarverksamhet på Kronoparkens bibliotek och anordna skrivarworkshops med olika inriktningar. Parallellt med detta ska jag utbilda mig till skrivpedagog på distans från Skurup, där jag nyligen var på uppstartsträff och fick många goda intryck. Det känns kul och väldigt givande att få träffa andra med samma intressen och ambitioner. Förutom att lära oss mer, och utbyta erfarenheter, om skrivpedagogik, kommer vi att få jobba med egna skrivprojekt. Det blir en utmaning, men nödvändigt, att hitta och ge sig själv tid att skriva. Det är lätt att prioritera bort sin egen tid när man ska undervisa andra, men ack så viktigt att underhålla sitt eget också.
För att få extra motivation till att skriva, framför allt för att få lugn och ro, kommer vi (jag och min sambo) att flytta till landet. Ett beslut som känns helt rätt i en tid då allt mer fokus läggs på storstäderna, där det ständigt är liv och rörelse. Inspiration kan finnas i staden och jag vistas gärna där några dagar, men sedan behöver jag kontrasterna. Lugnet och tystnaden. Och att det blir mörkt på kvällarna gör mig som sagt ingenting.