Hemma igen efter fantastiska dagar i Frankrike, i en by där tiden stannade. Där vi ägnade oss åt att skriva. Vi umgicks, fick smaka på lokala delikatesser, tog promenader längs smala vägar, njöt av utsikten. Berg och dalar. Vi var i princip helt frånkopplade omvärlden, hade tekniken avslagen och skrev för hand. Handen och hjärtat, som vår fröken Karin Thunberg upprepade. När man skriver för hand kommer orden direkt från hjärtat. Karin Thunberg var en inspirerande fröken som gav oss olika utmaningar. Både stora och små. Svåra och ännu svårare. Ibland skrattade vi, ibland blev det allvar.
Att få tid till sitt eget kreativa skrivande var värdefullt. Tid till att reflektera, men även inte tid till att tänka – bara skriva! Skrivandet är en stor del av mitt liv, något som jag alltid har gjort. Något jag inte kan vara utan. Att undervisa i skrivande är också kul, men man glömmer lätt bort sitt eget då. Och det spelar väl ingen roll vilket ämne det gäller så behöver man själv utveckling och stimulans för att lära ut bättre. Så något som jag kommer prioritera fram över är egentid, egen skrivtid. Något jag tror och vill rekommendera även andra. Om det så bara blir en kvart om dagen.
Här hemma gör sig verkligheten påmind. Bilarna, ljuden, stressen. Här står inte tiden stilla. Men då kan man minnas de ljuva sommarkvällarna och drömma sig bort. Kanske till Frankrike.