Drömmen om att skriva

Det är en vecka sedan vi avslutade Drömsommarjobbet och det var fyra veckor som gick fort. Jag är så glad över att jag fick vara handledare för de tio ungdomarna som hade skrivande som inriktning. Och som jag anade innan vi startade så gav de mig mycket energi och inspiration. Jag hoppas att de också känner sig nöjda och har fått inspiration till att fortsätta med sitt skrivande. De har alla imponerat på mig med sina texter, med olika stil och språk, ingen den andra lik. De fick skriva på ett längre skönlitterärt projekt under hela perioden, och de texterna kommer att tryckas upp i en bok, men de fick även skriva kortare texter och fick testa på journalistik och dramatik. Fokus låg på processen, från start till mål, och de fick bland annat jobba med respons och redigering. De fick skriva och läsa och dela med sig, och jag läste och gav dem kommentarer. Och så kom frågan till slut, på avslutningsdagen: Vad skriver du då? Jag tvekade innan jag svarade. Ja, vad skriver jag… De vet ju att jag har skrivit boken Skriv bara skriv, men när det kommer till det mer skönlitterära så vet de inte. Jag har inte pratat något om mitt skrivande, det har ju varit fokus på deras skrivande. Men eftersom jag fick frågan så måste jag ju svara. Jag skriver såklart skönlitterärt, men än så länge är det för mig själv. Efter att vi hade skilts åt funderade jag och kom fram till att jag också borde dela med mig av det jag skriver eftersom de har varit så modiga och gjort det. Så här nedan kommer ett utdrag ur det projekt som jag håller på med just nu. Vi får se vad det blir av det. Min ambition är att slutföra det, att komma till punkt. Jag ser processen som det viktigaste, precis som jag undervisar andra om, men visst vore det kul att få nå ut med sina ord. Jag kan ju drömma om det i alla fall. Och nu har jag semester i fem veckor, så nu ser jag fram emot att få ägna mig åt mitt eget skrivande.

Njut av sommaren och hoppas att du också får tid till att skriva om du vill det! 

Jag och drömsommarjobbarna.
Foto: Øyvind Lund

—————————-

Ur mitt skrivprojekt:

Jag sitter och tittar på gräset som är grönt och som växer så att man nästan kan se det. Det borde verkligen klippas, men jag har fått order om att inte gå och dra runt på den tunga gräsklipparen när jag är höggravid. Jag ser det annars som motion – att klippa gräset, men har fått lyda att låta bli nu i slutskedet. Att gräset får växa sig vilt är något som bin och insekter gillar och det är bra för den biologiska mångfalden, så jag får väl se det som en välgärning. En massa små vita klöver sticker upp i gräset, som att mattan vore täckt av snö, men nu är det sensommar och kvällen är ljummen. Jag vill ta vara på stunden som att den vore den sista. Jag går in och hämtar min skrivbok och går ut och sätter mig igen. Jag behöver skriva, för genom att skriva kan jag bevara den här stunden. Jag kan gå tillbaka till just de här sidorna längre fram och läsa. Läsa om vitklövern som växer i gräset och om magen som är i vägen och som inte borde kunna bli större än vad den är nu.